Tiden har rusat förbi och jag har inte orkat eller ens tänkt på att bloggat vilket jag ångrar lite. Hade velat haft mer dokumenterat av vad vi tänkt bli vår enda graviditet. Är redan inne på sista dagen i vecka 39 och Baby Cooper kan nu dyka upp när som helst! Helt galet!
Magen har växt en hel del, men själv tycker jag inte den är såå gigantisk, även om jag fått en del kommentarer från folk som ”Oj vad stor du är” eller ”Så stor var inte jag/min dotter/mfl”. Det är rätt tröttsamt att höra, speciellt när det följs av en kommentar som ”Du kommer säkert föda en jätte”. Pratade med min barnmorska om det och det är inte alls så fallet, att bara för min mage upplevs som stor så är det en bjässe som ligger där. Jag ligger på medel i den kurva som hon möter varje gång vi ses. Sen är jag ju bara 155 cm lång så finns ju inte lika mycket utrymme som hos någon som är 10-20 cm längre än mig.
Mår fortfarande bra, visst är det tungt och jag vaggar fram lite. Mina fötter har svullnat upp och ser ut som små hobbitfötter och fingrarna svullnar upp på nätterna. Inte heller det lättaste att vända på sig i sängen men det är ju inte så konstigt. Är dock inte trött på att vara gravid och känner ingen stress över att nu måste han komma ut. Han kommer när han är färdigbakad. 😉
Han rör på sig en hel del där inne, ibland känns det som om han försöker gräva sig ut i mina ljumskar vilket är rätt obehagligt. Han är iaf fixerad nu.
Häromdagen trodde jag vattnet gått då det blev alldeles dyblött när jag satt på en dyna i vår soffa på uteplatsen, men det var bara vatten som låg kvar i den efter det regnat.
Viktuppgången ligger nu på 13,5 kg. Antar det är helt ok och inte helt omöjligt att bli av med rätt fort.